Vi drog bordet till skuggan,du gjorde tecken med hakan.Närmare trädets yttersta gren,längre från solen på kaklet.Rita kom med kassavan,Nivaldo skar citronerna.Du ställde fram de fyra tallrikarna,jag flyttade bänkarna närmare.Tyget som du måladetorkade på verandans lina.Jag läste och följde ditt finger:Dagen ryms i oss.Du sträckte ut varje hörn,lät orden bli bredare.Nivaldo lossade en av knutarnaoch Rita drog åt det andra fästet.Dra bänken längre in i skuggan,ställ tallriken nära min.Din arm mötte min armpå vägen som brödet tog.Skicka frukten, skicka glaset,låt samtalet ta en sväng.Du går runt bänken,jag gör plats så att du kan sitta.Den blå färgen på din nagelhamnade på tillbringarens handtag.Du torkar lätt med fingret,jag kommer med en flik av duken.Rita berättar om en dans,Nivaldo reser sig och minnssteget som kom in mitt iden unga kvinnans vida kjol.Du räcker fram din tallrikför att jag ska dela den sista mangon.Jag lägger biten närmare,du tar handen som sträcker sig.Dra bänken längre in i skuggan,ställ tallriken nära min.Din arm mötte min armpå vägen som brödet tog.Skicka frukten, skicka glaset,låt samtalet ta en sväng.Du går runt bänken,jag gör plats så att du kan sitta.En flik av tyget kommer glidande,du fäster den igen och kallar på mig.
Brasilianskt portugisiskt original
Puxamos a mesa pra sombra,você fez sinal com o queixo.Mais perto da ponta da árvore,mais longe do sol no azulejo.A Rita trouxe a mandioca,Nivaldo cortou os limões.Você distribuiu os quatro pratos,eu fui encostando os bancos.O pano que você pintousecava no fio da varanda.Eu li, acompanhando seu dedo:O Dia Cabe em Nós.Você esticou cada ponta,deixou as palavras mais largas.Nivaldo soltou um dos nóse a Rita firmou a outra amarra.Puxa o banco mais pra sombra,deixa o prato perto do meu.Seu braço encontrou meu braçono caminho que o pão percorreu.Passa a fruta, passa o copo,deixa a conversa virar.Você dá uma volta no banco,eu dou espaço pra você sentar.A tinta azul na sua unhaficou na alça da jarra.Você limpa de leve com o dedo,eu trago uma ponta da toalha.A Rita conta de um baile,Nivaldo se ergue e recordao passo que entrou pelo meioda saia rodada da moça.Você estende o seu pratopra eu dividir a última manga.Eu ponho o pedaço mais perto,você toma a mão que alcança.Puxa o banco mais pra sombra,deixa o prato perto do meu.Seu braço encontrou meu braçono caminho que o pão percorreu.Passa a fruta, passa o copo,deixa a conversa virar.Você dá uma volta no banco,eu dou espaço pra você sentar.Uma ponta do pano vem vindo,você prende de novo e me chama.
