På trappans sista stegstannade ditt steg halvvägs.Remmen lossnade från sandalen,du visade mig med fingret.Jag satte mig ett steg nedanför,lade din häl på mitt knä.Du höll dig i min axel,lät håret vila mot min axel.I fickan hade jag ett snörefrån omslaget kring söndagsbröden.Du rullar upp änden,jag trär den genom vecket.Din vrist kittlar,knuten glider i skrattet.Du säger: dra åt en gång till,se sedan om du går med mig.Ta två steg, vänd dig åt sidan,låt mig se hur det blev.Snöret höll ihop sandalen,din rörelse fick mig att resa mig.Ta ett till, golvet är halt,min axel finns kvar här.Du märker ut vägen på golvet,jag lär mig vägen i dig.Kvinnan i hörnlägenhetenkom ned med en planta.Du gör plats i trappan,jag tar den lilla krukan och hjälper till.Hon säger att basilikantycker om lite varsamt ljus.Du drar fingrarna genom bladen,lägger doften mot min nacke.Knuten får en ände över,du viker in den.På torget håller jag din arm,du ändrar hela tiden takten.Ta två steg, vänd dig åt sidan,låt mig se hur det blev.Snöret höll ihop sandalen,din rörelse fick mig att resa mig.Ta ett till, golvet är halt,min axel finns kvar här.Du märker ut vägen på golvet,jag lär mig vägen i dig.I kön till färjan trampar dulätt på min tå.Jag tar ett litet steg bakåt;du kommer efter och dansen tar form.
Brasilianskt portugisiskt original
No último degrau da escadaseu passo ficou pelo meio.A tira soltou da sandália,você me mostrou com o dedo.Sentei no degrau mais de baixo,pus seu calcanhar no joelho.Você segurou meu ombro,deixando o cabelo no meu.No bolso eu trazia um cordãodo embrulho dos pães de domingo.Você desenrola a ponta,eu passo por dentro do vinco.Seu tornozelo faz cócega,o laço escorrega no riso.Você diz: aperta mais um,depois vê se anda comigo.Dá dois passos, vira de lado,deixa eu ver como ficou.O cordão segurou a sandália,seu balanço me levantou.Dá mais um, que o chão está liso,meu ombro continua aqui.Você marca o caminho no piso,eu aprendo o caminho em você.A dona do andar da esquinadesceu trazendo uma muda.Você abre espaço na escada,eu pego o vasinho e ajudo.Ela diz que o manjericãogosta de claridade miúda.Você passa os dedos nas folhas,me encosta o perfume na nuca.O laço termina sobrando,você dobra a ponta pra dentro.Na praça eu seguro seu braço,você vai mudando de tempo.Dá dois passos, vira de lado,deixa eu ver como ficou.O cordão segurou a sandália,seu balanço me levantou.Dá mais um, que o chão está liso,meu ombro continua aqui.Você marca o caminho no piso,eu aprendo o caminho em você.Na fila da balsa vocême pisa de leve na ponta.Eu dou um passinho pra trás;você vem e a dança se apronta.
