Två platser på färjans bänk,din är närmast kanten.Du ställer kassen mellan oss,sedan ställer du den i knät.Jag flyttar mig lite närmare,du ger mig en del av skuggan.Vattnet slår mot träet,en cirkel öppnar en annan.Mangon ger papperet doft,brödet bär ännu ugnens värme.Du tar sjalen från axelnoch gör ett tak åt oss båda.Jag håller ena änden mot pannan,du fäster den andra mot ansiktet.Under det lilla tygetsmakar din kyss av lunch.Låt färjan gå långsamt,stranden vet redan hur man väntar.Din axel ordnade min plats,ditt knä lär mig att stanna.På den här bänken rymdes tre;du kommer närmare igen.Jag håller sjalens ände,du skrattar åt taket du gjort.En pojke pekar på en häger,mamman hittar på ett namn.Du vänder ansiktet mot henne,jag följer ditt vända ansikte.Båtföraren saktar in vid kröken,sjalen glider åt sidan.Du lägger änden i knätoch låter min arm ligga kvar.Rita vinkade där vid rampen,Nivaldo lossade ett rep.Du har redan gått ned på sanden;jag bär brödet, du kommer tillbaka.Låt färjan gå långsamt,stranden vet redan hur man väntar.Din axel ordnade min plats,ditt knä lär mig att stanna.På den här bänken rymdes tre;du kommer närmare igen.Jag håller sjalens ände,du skrattar åt taket du gjort.Ditt finger blev kvar i min handtills kassen nådde marken.
Brasilianskt portugisiskt original
Dois lugares no banco da balsa,o seu fica junto da borda.Você põe a sacola no meio,depois põe a sacola no colo.Eu chego um pouquinho pra perto,você me dá parte da sombra.A água bate na madeira,um círculo abre outro círculo.A manga perfuma o papel,o pão ainda guarda seu forno.Você tira o lenço do ombroe faz um telhado pros dois.Eu seguro uma ponta na testa,você prende a outra no rosto.Debaixo do pano pequeno,seu beijo tem gosto de almoço.Pode a balsa seguir devagar,que a margem já sabe esperar.Seu ombro ajeitou meu lugar,seu joelho me ensina a ficar.Neste banco cabiam três;você vem chegando outra vez.Eu sustento a ponta do lenço,você ri do telhado que fez.Um menino aponta uma garça,a mãe dá um nome inventado.Você vira o rosto pra ela,eu sigo seu rosto virado.O barqueiro reduz lá na curva,o lenço desliza pro lado.Você guarda a ponta no coloe deixa meu braço pousado.A Rita acenou lá da rampa,Nivaldo soltou uma corda.Você já desceu para a areia;eu levo o pão, você volta.Pode a balsa seguir devagar,que a margem já sabe esperar.Seu ombro ajeitou meu lugar,seu joelho me ensina a ficar.Neste banco cabiam três;você vem chegando outra vez.Eu sustento a ponta do lenço,você ri do telhado que fez.Seu dedo ficou na minha mãoaté a sacola tocar o chão.
