Musik
O Urso Acústico
Språk SV
Lundberg Selection↗
Låtillustration · A Rede em Diagonal

05 / 12 · O Dia Cabe em Nós

A Rede em Diagonal

O Urso Acústico · 3:29

Spotify · A Rede em Diagonal

Lyrik

Hängmattan på snedden

Svensk översättning

Hängmattan tog verandanfrån ena hörnet nästan till dörren.Du lade dig på tvären,gjorde plats åt mig bland vecken.Jag klev i och höll i bjälken,du höll i min arm.Tyget gav långsamt efter,din fot fann mitt skosnöre.Vid änden av tyget som hänger utströk en frans mot ditt öra.Du bad mig ta bort denoch räckte mig ditt huvud.Vinden lyfter gardinen,sprider lövens mönster.Ditt ansikte så nära mittändrar skuggans storlek.Gunga långsamt med mig,låt hängmattan hitta sitt golv.Ditt hår gör en vägfrån mitt bröst till min hand.Du böjer ditt ben över mitt,jag följer andningen.Tyget går, tyget kommer,ditt leende ändrar riktningen.Rita ställde en tillbringarei skuggan vid dörren till rummet.Du sträckte ut bara en arm,jag drog din kropp tillbaka.Hon skrattar och flyttar småbordet närmare,ställer två glas i skuggan.Ditt våta finger ritaren liten sväng på min hand.Du frågar om det rymsen dans i rummet senare.Jag rör båda fötterna i fransen,du är den första att skratta.Gunga långsamt med mig,låt hängmattan hitta sitt golv.Ditt hår gör en vägfrån mitt bröst till min hand.Du böjer ditt ben över mitt,jag följer andningen.Tyget går, tyget kommer,ditt leende ändrar riktningen.Du lägger ansiktet på axeln.Fransen vilar på golvet.

Brasilianskt portugisiskt original

A rede pegou a varandade um canto até perto da porta.Você se deitou de atravessado,me fez um lugar entre as dobras.Entrei segurando na viga,você segurando meu braço.O tecido cedeu devagar,seu pé encontrou meu cadarço.Na ponta que sobra do panouma franja roçou sua orelha.Você me pediu que tirasse,me oferecendo a cabeça.O vento levanta a cortina,espalha o desenho das folhas.Seu rosto tão perto do meumuda o tamanho da sombra.Balança devagar comigo,deixa a rede encontrar seu chão.Seu cabelo faz um caminhodo meu peito até minha mão.Você dobra a perna na minha,eu acompanho a respiração.O tecido vai, o tecido vem,seu sorriso muda a direção.A Rita deixou uma jarrana sombra da porta da sala.Você estendeu só um braço,eu trouxe seu corpo de volta.Ela ri e aproxima a mesinha,coloca dois copos na sombra.Seu dedo molhado desenhauma volta pequena na minha.Você pergunta se cabemais tarde uma dança na sala.Eu mexo os dois pés na franja,você dá a primeira risada.Balança devagar comigo,deixa a rede encontrar seu chão.Seu cabelo faz um caminhodo meu peito até minha mão.Você dobra a perna na minha,eu acompanho a respiração.O tecido vai, o tecido vem,seu sorriso muda a direção.Você pousa o rosto no ombro.A franja descansa no chão.