Nivaldo ropade längst bort,vi bar en bänk till odlingen.Du stannade nära Rita,rev ett tyg i två vikningar.Jag sade att jag kom klockan fyra,du visade mig fyra fingrar.Sedan gjorde du fem på skojoch gav mig en minuts kyss.I skuggan bakom bananplantornaskär jag av spetsen på en gren.Bänken står stadigt i jorden,Nivaldo lägger ned yxan.Du är i närheten, jag hörditt skratt från andra sidan.Sjalen som kom på färjanligger vikt i min ficka.Spara en plats på verandan,låt mig ha din sjal.Härifrån hör jag dig talaoch går tillbaka efter ditt skratt.Klockan fyra i rummets fönsterglas,en blomma i golvets mönster.Längtan har redan lagt min handpå vägen tillbaka till din klänning.Rita valde en färg,du doppar tygspetsen.På avstånd ser jag bara din armlyftas och sänkas igen.Nivaldo samlar ihop verktygen,bjuder mig en guava ur korgen.Jag sparar den sötaste halvan,inuti kommer jag skyndande.Du möter mig vid kröken,händerna ännu blå av färg.Jag kysser kanten av ett finger,du leder mig i midjan.Spara en plats på verandan,låt mig ha din sjal.Härifrån hör jag dig talaoch går tillbaka efter ditt skratt.Klockan fyra i rummets fönsterglas,en blomma i golvets mönster.Längtan har redan lagt min handpå vägen tillbaka till din klänning.Jag öppnar guavan i handen.Du äter din sida först.
Brasilianskt portugisiskt original
Nivaldo chamou lá do fundo,levamos um banco pra horta.Você ficou perto da Rita,rasgando um tecido em duas dobras.Eu disse que vinha às quatro,você me mostrou quatro dedos.Depois fez um cinco de brincadeira,me dando um minuto de beijo.Na sombra detrás das bananeiraseu corto a ponta de um galho.O banco se firma na terra,Nivaldo descansa o machado.Você está perto, eu escutoseu riso do outro lado.O lenço que veio na balsaficou no meu bolso dobrado.Guarda um lugar na varanda,deixa seu lenço comigo.Daqui eu escuto sua falae volto seguindo seu riso.Quatro horas no vidro da sala,uma flor no desenho do piso.A saudade já põe minha mãono caminho de volta ao seu vestido.A Rita escolheu uma tinta,você molha a ponta do pano.De longe eu só vejo seu braçosubindo e descendo de novo.Nivaldo recolhe as ferramentas,me oferece uma goiaba do cesto.Eu guardo a metade mais doce,vou vindo depressa por dentro.Você me encontra na curva,as mãos ainda azuis da pintura.Eu beijo a beirada de um dedo,você me conduz pela cintura.Guarda um lugar na varanda,deixa seu lenço comigo.Daqui eu escuto sua falae volto seguindo seu riso.Quatro horas no vidro da sala,uma flor no desenho do piso.A saudade já põe minha mãono caminho de volta ao seu vestido.Eu abro a goiaba na mão.Você come primeiro o seu lado.
